Bibelns_kronologi

Kalendrar

Bibelns kronologi

Artikel införd i Genesis 2/2013

 

 

Materialet i denna artikel har senare blivit förändrat och förtydligat.

 

Skapelsetroende kommer i två olika varianter – de som tror på en gammal jord (miljarder år) och de som tror på en ung jord (tusentals år). Själv är jag av den senare varianten. Jag har dock förut menat att man inte kan räkna ut jordens ålder exakt genom att utan omsvep addera de tidiga patriarkernas åldrar (vilket skulle ge en ålder på ungefär 6000 år). Det kan mycket väl finnas överhoppade släktled vilket tillåter en upp till 10 000 år gammal jord, har jag sagt och skrivit.

 

Efter att läst boken ”the Time of the End” av Tim Warner har jag dock fått revidera min uppfattning. Han ger mycket tunga argument för att släkttavlorna i Första Mosebokens femte och elfte kapitel ska läsas bokstavligt, utan utelämnade generationer. Utifrån detta är det också möjligt att räkna ut det exakta året för skapelsen. Hur är detta möjligt?

 

Warner rättar till ett misstag som gjorts av troligen alla tidigare försök att beräkna tidpunkten för skapelsen, inklusive biskop Usshers förslag på 4004 f.Kr. Misstaget består i att man när Bibelns släkttavlor säger att ”x var y år när han fick z”, adderar de y åren genom hela genealogin från Adam till Abraham, och på så sätt får fram datumet för Abrahams födelse. Men vad är det som säger att dessa gamla patriarker fick barn just på sin födelsedag? Att Adam var 130 år då han fick Set (1 Mos 5:3) betyder bara att han var på sitt 130:e levnadsår, dvs att han var mellan 129 och 130 år. För att få en korrekt tid mellan Adam och Abraham bör man alltså i genomsnitt dra av ett halvt år för varje generation (vilket är gjort i bild 1). Gör vi detta visar det sig att Abraham föds år 2000 AM, vilket betyder ”Anno Mundo” eller ”år efter skapelsen”. Noa dör samma år. Den tidigare fasen i mänsklighetens historia avslutas samtidigt som den nya börjar, den som innebär Guds löfte till Abraham och hans efterkommande. Att lägga till antaget utelämnade generationer mellan urfäderna skulle förstöra detta sammanträffande.

 

Bild 1. Patriarkernas åldrar. De röda siffrorna anger den i Bibeln angivna åldern då fadern fick sonen på nästkommande rad i bilden. Dras ½ år av per generation (se text) visar det sig att Abraham föds samma år som Noa dör, 2000 år efter skapelsen. (Noas och Teras åldrar vid faderskapet anges inte direkt i Bibeln utan kräver speciella uträkningar; se kommentarsfältet i den powerpoint som refereras till i artikeln.)

2000 AM, år efter skapelsen, är dessutom ett mycket speciellt årtal. Det innebär en nystart i båda de kalendrar som Bibeln använder. Det är start av det tredje millenniet i millenniekalendern (1 millennium är 1000 år) och det är start av det 40:e jubelåret i jubelårskalendern (1 jubelår är 50 år). Kalendrarna förklaras nedan.

 

 

Millenniumkalendern

 

Millenniumkalendern innebär att skapelseveckan är både historisk och profetisk, och att en skapelsedag motsvarar ett millennium, en tusenårsperiod. Efter skapelseveckan kommer en vilodag för Gud och på samma sätt kommer ett tusenårsrike av vila för Guds folk efter de sex millennierna. Tim Warner ger trovärdiga argument för att detta var de första kristnas syn och att det är detta Petrus menar med atten dag för Herren är som tusen år och tusen år som en dag” (2 Pet 3:8). Andra bibelställen som styrker denna tolkning är Heb 4:9: ”Alltså finns det en sabbatsvila kvar för Guds folk” och Jes 46:9-10 (i King James översättning): ”Jag är Gud… som förklarar änden från begynnelsen. Det är också signifikant att Moses mötte Gud på Sinai berg på sjunde dagen efter molnskyn (2 Mos 24:16) och att förklaringsberget kom ”sex dagar därefter” (dvs på sjunde dagen) efter att Jesus hade talat om att Guds rike skulle komma (Mark 9:1-2). Mötet med Gud sker alltså vid båda tillfällena på den sjunde dagen, vilket motsvarar de rättfärdigas möte med Gud på det sjunde millenniet. Riktigt spännande blir millenniumkalendern då Gud i 1 Mos 2:17 förbjuder Adam att äta av kunskapens träd med motiveringen att den dag du äter av det skall du döden dö”. Eftersom Adam åt men ändå inte dog under den 24-timmarsperiod varningen utfärdades, brukar man läsa detta antingen som att Adam dog andligt eller som att han blev dödlig. Men om ”dag” också kan betyda ”millennium” dog Adam bokstavligen ”den dag” han åt. Han blev 930 år och ingen av hans efterkommande överskred 1000 år!

 

 

Jubelårskalendern

 

Jubelårskalendern instiftades av Gud med följande ord: ”Ni skall helga det femtionde året och utropa frihet i landet för alla dess invånare. Det skall vara ett jubelår för er. Var och en av er skall då återvända till sin arvedel och var och en av er skall återvända till sin släkt. Ett jubelår skall detta femtionde år vara för er.” (3 Mos 25:10-11) Instiftandet skedde på Sinai berg, det vill säga efter Abrahams födelse. Genom att räkna årsangivelser i Bibeln finner man dock att denna nypåkallade jubelårskalender är exakt synkroniserad med en potentiell jubelårskalender som Gud använt allt sedan skapelsen. Därför är det av stor vikt att Abraham föddes just ett jubelår (som dessutom var ett nytt millennium).

 

Det är också fascinerande att läsa 1 Mos 6:3 med jubelårsglasögon: ”Min Ande skall inte bli kvar i människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött och deras tid skall vara etthundratjugo år." Många, inklusive undertecknad, har lärt att detta antingen betyder att människornas åldrar successivt gick ner till 120 år eller att det gick 120 år från uttalandet till syndafloden. Båda dessa tolkningar är dock tveksamma. Men om ”människornas”, som står i bestämd form och troligen syftar på mänsklighetens, ålder är begränsad till 120 jubelår går pusslet ihop. 120 gånger 50 är 6000 år, dvs exakt samma tidsuppgift som den som kommer från millenniumkalendern. Märk också att tidsbegränsningen är ”på grund av deras [människornas] förvillelse”. Den bör därför uttrycka tiden från syndafallet till Jesu återkomst, vilken motsvarar de sex millennierna, vilka i sin tur motsvarar de sex skapelsedagarna. På sjunde dagen vilar Gud och på samma sätt kommer ett sjunde millenium efter Kristi återkomst då Jesus regerar på jorden. Under detta ”tusenårsrike” behöver Gud inte längre kämpa med människorna.

 

 

Ytterligare indicier

 

Både jubelårskalendern och millenniumkalendern vittnar alltså om att mänsklighetens historia fram till Jesu återkomst är begränsad till 6000 år. Det finns också ett tredje vittne. Genom att gå igenom Bibelns tidsuppgifter mellan dess viktiga händelser visar Tim Warner på ett övertygande sätt (menar jag) att dessa också summerar till 6000 år. Många av dessa viktiga händelser inträffar, liksom Abrahams födelse, på jubelår vilket styrker trovärdigheten ytterligare. Det gäller till exempel Isaks födelse, erövringen av Kanaan, första och andra templens färdigställande, Koresh påbud (om att babyloniska fångenskapen var slut) samt Jesu återkomst. Uttåget ur Egypten hamnar dessutom på det 50:e jubelåret, dvs jubelårens jubelår. Och babyloniska fångenskapen upphör det 70:e jubelåret, dvs profetian i Jer 25:11 om att den ska ta slut efter 70 år uppfylls dubbelt: judarna är i Babylon i 70 år och de får återvända 70 jubelår efter skapelsen. Säkert ingen tillfällighet.

 

Tim Warner har alltså i Bibeln observerat en kronologi från skapelsen till Jesu återkomst utan att behöva dra in några utombibliska källor. Han visar att tidigare försök misslyckats beroende på att man stött sig på osäker sekulär data och/eller personliga förmodade uppenbarelser. Dessutom stöder sig många (bl.a. biskop Ussher) på den grekiska översättningen av GT, Septuaginta, vilken är behäftad med systematiska fel vad gäller åldrarna då patriarkerna fick sina söner. Warners kronologi har en kontinuerlig tidsaxel från skapelsen till återkomsten utan luckor och ofta med överlappande bevis.

 

Bild 2. Perioder, händelser och årtal från powerpointen angiven i texten. Siffrorna utmed de vertikala strecken anger år efter skapelsen (första siffran) och jubelår nummer (andra siffran). Mot slutet av historien är några tidsuppgifter borttagna eftersom många känner en osäkerhet inför att tidsbestämma återkomsten. De finns dock med i powerpointen.

 

 

Jesu återkomst

 

Men, invänder säkert många, vi ska ju inte kunna räkna ut när Jesus kommer tillbaka. Invändningen grundar sig oftast på Matt 24:36-44: ”Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern… Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer. Men det förstår ni att om husets ägare visste när på natten tjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.” Vi bör dock observera att ”ingen vet” inte behöver betyda att ”ingen kommer någonsin att veta”. Istället verkar Bibeln tala för att förståelsen om Jesu återkomst ska växa med tiden. I Daniels bok 12:9-10 kan vi läsa: ”Gå, Daniel, för dessa ord skall förbli gömda och förseglade till ändens tid… ingen ogudaktig skall förstå detta, men de förståndiga skall förstå det.” Vi uppmanas att vaka vilket bör innebära att vi uppmanas att ta reda på när tjuven kommer: ”Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv.” (1 Tess 5:4) Jag tolkar dessa verser som att det faktum att vi nu börjar förstå när Jesus kommer tillbaka, i sig är ett tecken på att det är nära förestående. Möjligheten att räkna ut det har funnits hela tiden i Bibeln, men Gud har ”förseglat det till ändens tid” bland annat genom att lägga ett töcken över alla så att de (eller snarare vi) missat en så uppenbar sak som att dra av ett halvår från tiden då patriarkerna fick sina söner.

 

Att räkna ut datumet för Jesu återkomst kräver också att vi måste synkronisera Bibelns kalender med den vi använder idag, den gregorianska. Detta kan inte göras med hundraprocentig säkerhet eftersom alla världsliga datumangivelser kan vara behäftade med fel. Vill man ändock göra denna knytning så görs den säkrast vid andra templets förstörelse, vilken finns med i Bibelns kalender och vilken dateras sekulärt till 70 e.Kr. Av respekt för dem som är osäkra på om vi ska kunna veta datumet för återkomsten, återger jag det inte här. För dem som vill veta hänvisar jag till en powerpoint jag gjort över Tim Warners bok som du kan hämta här. Där kan du också se historiens ”klocktick”, dvs de tider mellan bibliska händelser som summerar upp till 6000 år. (Bild 2 är från powerpointen. (En tidigare version.))

 

 

Sammanfattning

 

Det finns alltså flera indicier på att Tim Warner räknat rätt:

  • De två kalendrarna ger oberoende av varandra en totaltid på 6000 år.
  • En summa av olika tidsuppgifter i Bibeln ger (utan luckor och ofta med överlappande bevis) samma 6000 år.
  • Många av de viktiga händelserna inträffar på jubelår.
  • Det finns symmetrier i tiderna (inte beskrivna i artikeln, men väl i powerpointen).
  • Några unika händelser inträffar på unika datum (uttåget skedde på jubelårens jubelår, 70-åriga fångenskapen slutade det 70:e jubelåret).

 

Detta är inga tillfälligheter utan bevis för att en mästerdirigent håller världshistorien i sin hand. Gud har järnkoll på händelseutvecklingen! Tränger vi in i Hans Ord kan vi också börja förstå varför Han handlar som Han gör. Det finns en masterplan över allting där slutmålet är vår frälsning, en evighet tillsammans med vår Skapare. Amen!

 

____________________________________________________________________________________

Anders Gärdeborn © 2017. Spridning tillåten om du anger källan, dock inte kommersiellt.